Rapporter från Värmeforsk
Sammanställning av drifts- och underhållserfarenheter från kommunala och industriella kraftvärmeanläggningar
I rapporten redovisas drift- och underhållskostnader för tre kommunala och tre industriella kraftvärmeanläggningar. Utöver rena kostnader har utredningen även studerat anläggningarnas drift- och underhållsfilosofi. Allmänna erfarenheter som kan vara av generellt intresse redovisas liksom miljöprestanda.
De kommunala anläggningarna har övervägande fastbränsleeldade pannor (några oljeeldade pannor ingår också). De representerar olika ålder, tekniker och storlekar.
De industriella anläggningarna är mottrycksanläggningar, både fastbränsleeldade och oljeeldade pannor, inom massa och pappersindustrin.
Utvärdering omöjlig
De flesta anläggningarna har konfigurationer med flera pannor, oftast kopplade via gemensam ångstam till flera turbiner. Kondensat och matarvattensystemen är gemensamma.
Egen personalkostnad fördelas inte alltid ut på de olika systemen. Det innebär att en utvärdering av kostnader blockvis är omöjlig. I utredningen har verken eller delar av verken betraktats som en produktionsenhet och samlade kostnader redovisas.
Lägre industrikostnad
Rapporten visar på lägre kostnader för de industriella anläggningarna jämfört med de kommunala.
Det finns sannolikt flera delförklaringar till industrins lägre kostnader. Värmebehoven är mycket stora medan elutbytet är mindre.
Anledningen är att ångdata ofta är sämre än för kommunala anläggningar och att mottrycken är betydligt högre. Typiska mottryck är 10 och 3 bar(ö).
De industiella har tre månaders längre drifttid per år och mindre dellastkörning.
Vid en beräkning av antalet ekvivalenta fullasttimmar hamnar de kommunala inom intervallet 2400-3500 timmar, medan motsvarande beräkning för de industriella ger intervallet 4100-6400 timmar underhållskostnaden slås därmed ut på fler timmar.
Jan-Olof Gustafsson
Pulvereldning kol/rörflen/mald bränslekärna
Projektet avser att klarlägga
funktionerna från bränsletillverkning till förbränning vid användning av pulverbränsleblandningar av kol/rörflen och kol/bränslekärna. Bränslekärna är ett inregistrerat namn på spannmål för bränsleändamål. Försöken har utförts i HEPAB:s anläggning Västhamnsverket i Helsingborg i en 185 MW panna som normalt eldas med kolpulver. Vardera försöket har omfattat cirka två dygn.
Bränsletillverkningen i Malmö har inte vållat några problem, rörflenspulvret tillverkades i en balrivarlinje kompletterad med en Champion hammarkvarn med 3 mm såll. Bränslekärnan av korn maldes i en Bühler-MIAG hammarkvarn, med 2,5 mm såll.
Rörflen mer krävande
Transporterna av pulver har skett i bulk från Malmö till Helsingborg och pulvret har lossats till en buffertsilo. Tömningen av bilarna har gått bra med mald bränslekärna, för rörflen har särskilda tömningsanordningar behövts.
Utmatning från buffertsilon har skett med vibrerande bottenkona genom cellmatare till ett "fördelningsjuver" med fyra spenar.
Denna utrustning har fungerat väl. Inmatningen till pannan har skett med två blåsmaskiner via fyra ejektorer och under separata blåsledningar till respektive kolpulverbrännare.
Tekniskt har försöksarrangemanget fungerat helt klanderfritt. Resultaten av inmatningen är för rörflen som mest 2,2 t/h eller 9 energiprocent, den malda bränslekärnan har matats med 3,5 t/h, motsvarande 20 energiprocent.
Förbränning av rörflen har gått utan nämnvärda problem. N2O och NOx visar ingen tendens till ökning, inte heller restkol i flygaskan. Inga andra rökgasanalyser visar någon påverkan av inblandningen. De kompletterande mätningar som utförts av TPS på kolväten visar mycket låga värden, både för enbart kol och för blandningen. Bottenaskan är inte avvikande, medan flygaskan uppvisar låga partiklar, 1-2 mm.
Vidare har vi kunnat konstatera lösa beläggningar av aska vid brännarna, mera vid högre panneffekter. Dessa har dock inte vållat några besvär.
Vid förbränningen av mald bränslekärna var rökgasanalyserna och övriga förbränningsdata liksom i rörflensfalet helt normala jämfört med ren koleldning.
Flygaskan är inte avvikande mot kolaskan. Däremot visar bottenaskan upp skillnader.
Summering
En summering av utvecklingsbehovet ger vid handen att
• malningen/pulveregenskaperna måste förbättras för bränslekärna och ännu mer för rörflen,
• logistiken pulvertillverkning, transporter, lossning och buffertlagring måste studeras för båda bränslena.
• inmatningsfunktionen i pannan måste utvecklas åtminstone i rörflensfallet, där man får spela med malgrad och malningsresurser.
• förbränningen av måttlig inblandning, 15 energiprocent, kan ske på normalt sätt, medan eventuella komplikationer med beläggningar och askhantering får ägnas mer utvecklingsinsatser.
Sven Stridsberg, ISSAB Engineering och Karin Segerud, NIRAK Energikonsult
Nyttiggörande av kondensat från rökgaskondensering
I rapporten diskuteras ett antal alternativa möjligheter att återanvända kondensat från rökgaskondenseringsanläggningar.
Diskussionen baseras på analyserade kondensat från olika typer av anläggningar, med olika bränslen och olika slag av rökgasreningsutrustning.
Rökgaskondensat från naturgaseldade anläggningar är såpass rent att det kan ersätta kommunalt råvatten som utgångsvatten för spädvatten till fjärrvärmenät och pannor. Samma reningsteknik som vid råvattenrening (avhärdning/avsaltning) bör kunna användas för naturgaskondensat.
Kondensat från biobränsle- och torveldade anläggningar kan inte ersätta kommunalt råvatten utan ytterligare rening. Halten suspenderade ämnen och COD-halten är högre än i kommunalt vatten, vilket innebär ökad belastning på jonbrytare och RO-membran och risk för snabbare igensättning. Ett sandfiltersteg följt av ett kolfiltersteg krävs därför före avhärdning/avsaltning av kondensatet.
Förutom halten suspenderade ämnen och COD-halten gör också den höga ammoniakhalten att en återanvändning utan ytterligare rening är olämplig för bio/torvkondensat. Ammoniakhalten medför risk för korrosion på kopparmaterial.
Rökgaskondensat från avfallseldade anläggningar kan på grund av sin höga salthalt vara olämpligt att avsalta, eftersom man då kan få problem med ännu mera salthaltiga avloppsvatten från avsaltningsanläggningen.
Barbara Goldschmidt
|
