Svenska Torvproducentföreningen
Den 26 april var sista dag för
yttrande över Energikommisionens betänkande. Nästan alla de 139 inbjudna plus flera andra, - har från skilda utgångspunkter haft mycket att säga. Ros såväl som ris förekommer.
Biobränslena har på det hela taget blivit sakligt och välbehandlade, och det innefattar också torven. Ändå har bioenergins företrädare haft anledning att kritisera EK:s något aningslösa syn på naturgasens möjlighetert, samt även visat att EK underskattat bioenergins växtkraft.
STPF har visat i sitt yttrande välkomnat kommissionens värnande om energitorven. I betänkandet förordas som bekant att torv även fortsättningsvis skall, som övriga biobränslen, gå fria från koldioxidskatt.
Detta är emellertid inte nog, anser STPF, och föreslår regeringen att besluta följande:
- Torv skall betraktas som ett biobränsle.
- Sverige skall aktivt tillsammans med Finland och Irland inom EU verka för att detta blir unionens synsätt.
- De anläggningsägare som fått stöd för att använda torv eller trädbränslen får använda det biobränsle som passar dem bäst.
Om regeringen gör tydliga ställningstagande i linje med detta kommer också vissa beslut i Nutek och Boverket att utformas i en för torvbränslet mer positiv riktning.
Torv och miljö
Myndigheternas avvaktande hållning i frågan om energitorvens eventuella bidrg till växthuseffekten har grundats på data och beräkningar som bland annat inom Naturvårdsverket tagits för pålitliga.
I en särskild bilaga har STPF djupanalyserat dessa data och kalkyler och finner att ett flertal påtagliga brister finns i både grunddata och sättet att hantera dem.
En slutsats härav blir... "det finns fullgoda skäl för att behandla torv på samma sätt som övriga biobränslen."
STPF pekar vidare på att endast 1 promille av landets torvtäckta mark är utnyttjad för torvskörd, samt att den årliga tillväxten av energi- och odlingstorv motsvarade 20 TWh, medan skörden motsvarar 4-5 TWh. Ett oomstritt faktum är att Sveriges torvmarker binder minst fem gånger den koldioxid som frigöres vid förbränning av torv.
Torven i Sverige är alltså förnybar.
Över all diskussion står också det faktum att så länge torv ersätter olja och kol gör man miljövinster. Branschen finner det rimligt att nå en skörd av 12 TWh inom den tidsperiod som betrkaktas av kommissionen. Detta mål skulle innebära att uttaget skulle bli 60 procent av tillväxten och att 0,24 procent av landets myrareal skulle tas i anspråk.
Farhågorna för torvbrukets påverkan på naturmiljön har visat sig överdrivna eller ogrundade. De naturvårdande myndigheterna ger uttryck för uppfattningen att naturmiljökonsekvenserna av torvbruket ligger på acceptabel nivå.
Arbetstillfällen
STPF trycker starkt på torvbrukets sysselsättningseffekter med tyngdpunkt i glesbygd. Produktion, förädling och transport ger närmare 1 300 årsarbeten över hela Sverige, och främst i inlandet. Genom att torvnäringen är relativt arbetskraftsintensiv betyder ökad torvskörd också ökade skatteintäkter.
Marknad och beredskap
Ett inslag i marknadsbilden är, liksom för övriga biobränslen, att priset på torv sjunkit i reala termer. En hälsosam inhemsk konkurrens är en av förklaringarna till detta. Beredskapsaspekten beröres i yttrandet, det vill säga vikten av att torvindustrin upprätthåller en viss volym i händelse av energiförsörjningsproblem.
Aska
Slutligen erinrar STPF om att torvaska måste behandlas på samma sätt som träaska. Om askorna är identiska finns ingen anledning att särskilja dem på grund av ursprunget, som i allt väsentligt är detsamma, dvs mineralämnen i den skogsmark från vilken myrarna får sitt vatten.
Optimism
Kommissionens uttalande och en del politiska signaler därefter har onekligen varit uppmuntrande för torvbranschen. Mycket talar för att marknaden nu fått en tydligare och ljus bild av framtiden för torven. Låt oss hoppas att de politiska besluten bekräftar att torvanvändningen kommer att utvecklas i samma takt som övriga biobränslen. Torv finns och torv behövs.
Reidar Peterson
| 
