Det är ingen skillnad på en kanin och en droppe kvicksilver. Åtminstånde inte för schäfern Froy och labradoren Vile Sigmund som just nu säker igenom landets skolor, labroratorier och tandläkarmottagningar i sin jakt.
Hittils har de båda nosat upp ett ton kvicksilver.

Hunden använder sin nos för att spåra byte. Som ledare i flocken kan vi bestämma, programmera för vad som är bytet. Det kan vara kaniner, minor, människor i laviner, narkotika eller som i vårt fall kvicksilver.
Normalt tar flockledaren hand om det byte som fångas så för hunden är det helt normalt att den inte får äta upp vad den spårat upp. Hundföraren kan i lugn och ro ta hand om kvicksilvret och bjuda på lite godis i utbyte.
Så beskriver Stefan Sundblad, flockledare och hundförare för Froy, varför spårningen fungerar. Hundens nos är flera tusen gånger känsligare än vår näsa.
Omkring 1.200 skolor kommer att få besök av kvicksilverhundarna i projektet Mercury 98.
En hund söker på ett helt annat sätt än en människa.
Hunden söker förutsättningslöst
Jag har en bestämd uppfattning om var jag skall leta, berättar Kristina von Rein, projektledare vid Naturvårdsverket. Hunden söker förutsättningslöst. Därför kan han hitta golvbrunnar som täckts över av linoleummatta eller klinkers.
Det är heller ingen tvekan om att det är populärt med en hund på besök. En människa som gör samma arbete skulle inte alls få samma uppmärksamhet vare sig på skolan eller i pressen.
Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen att spåra upp kvicksilvret i skolor och övriga samhället. Hundarna beräknas hitta omkring ett ton under sin skolturne. Det är en procent av den mängd kvicksilver som finns i samhället.
Markerar bara kvicksilver
Den stora vitsen med hunden är att han bara markerar var det finns kvicksilver. Det är endast i var tjugonde brunn. De nitton andra behöver inte saneras. Varje sanering kostar omkring 500 kronor.
Froy arbetar ungefär som skoleleverna fyrtio minuter jobb och sedan vila. Han kan hinna undersöka närmare 100 golvbrunnar och vaskar per dag, men hittar han inget är det inte kul. Då tröttnar han.
Därför bär Stefan Sundblad med sig små ampuller som han får lägga ut ibland. Det håller jaktinstinkten uppe.