Artikel från Kretslopp nr 5 97

TILL KRETSLOPP HEMSIDA

Biologisk rening lockar ut nynäshamnarna

Picnic i reningsanläggningen, det ska Nynäshamnsborna lockas till när våtmarken för kväverening är färdig. Det ger kommunen en billig rening av kväve samtidigt som man skapar en intressant natur. Rening med biologiska metoder blir allt vanligare i landet

På en nedlagd åker utanför Nynäshamn står Peter Ridderstolpe på en upplagd vall. Han ser ut över vad som ska bli ett 30 hektar stort damm och våtmarkssystem. Peter Ridderstolpe ansvarar för våtmarksekologin i reningsanläggningen, och ska skapa en miljö där kväveomvandlande bakterier trivs, men också naturintresserade människor.

Bildtext: En anlagd våtmark gynnar den biologiska mångfalden menar Peter Riddarstolpe.

- I sommar börjar vi så och plantera växterna, säger han. Till nästa sommar har kvävereningen kommit igång. När våtmarken är färdig ska vallarna vara täckta av växtlighet och stigar på dem ska leda besökare mellan dammarna. Dammarna ska till hösten fyllas med avloppsvatten från reningsverket.

Längre ner på östkusten var Oxelösund första reningsverk i Sverige som provade våtmarksrening av kväve i stor skala. Den anläggningen har gjort sig berömd som mönsteranläggning både i Sverige och utomlands. Även här hade Peter Ridderstolpe ansvaret för våtmarkens ekologi och utformning.

Bildtext: Kvävereningen sker då bakterier i dammarna omvandlar ammoniumjoner som kommer med avloppsvattnet först till nitrat, i kontakt med syre från luften när dammen torrläggs, och sedan till vanligt luftkväve när vatten fylls på igen.

Stort biologiskt experiment
- Alla försök som hade gjorts pekade på att kvävereningen skulle fungera, säger Peter Ridderstolpe. Då var jag mer nervös för våtmarkens yttre - om växtetableringen skulle fungera som planerat och om folk skulle uppskatta miljön. Det gjorde den och reningsanläggningen har förvandlats till ett strövområde.
I Nynäshamn ska fallhöjden utnyttjas till att skapa små vattenfall mellan dammarna. Ljudet av rinnande vatten upplevs ofta som harmoniskt och rogivande. Dessutom syresätts vattnet, vilket sätter fart på många mikroorganismer.

Östersjön är övergödd och riksdagen ställer krav på 50 procents kväverening i alla reningsverk längs kusten. Nynäshamns kommun hade att välja på att bygga konventionella biodammar eller testa våtmarksteknik. Jan von Wach-enfelt på tekniska kontoret i tycker att det var ett lätt beslut; - Våtmarken är tänkt att bli ett naturområde dit nynäsborna går lika väl som ner till havet. Kostnaden för anläggningen blir ungefär som för konventionell teknik, men driftskostnaderna är lägre.

Gynnsamma förutsättningar
I Oxelösund var de naturliga förutsättningarna mer gynnsamma, priset blev där bara en femtedel mot vad biodammar skulle kostat. Här ses våtmarken som en del av reningsverket, med hjälp av den kan man dra ner på dyra kemikalier och reningssteg. När den anlades var den tänkt som enbart ett sätt att rena kväve, men det visade sig att även fosfor och syreförbrukandematerial, BOD, renas till nivåer jämförbart med vanligt åvatten.

Våtmarken är ett poleringssteg, vatten som gått genom reningsverket renas på näringsämnen, främst kväve men också fosfor. I Nynäshamn leds avloppsvattnet in i två skilda dammsystem, som förenas där dagvatten skiljs från spillvatten. Detta för att gifter i dagvattnet inte ska störa kväveomvandlande bakterier. På en stor yta ska dagvattnet få rinna igenom vallarna över en äng. Här ska kor gå på bete och gräset slås. - På den fuktiga ängen hoppas vi att vadarfåglar och växter som kräver fuktiga betesmarker ska trivas, berättar Peter Ridderstolpe.

Smarta lösningar inte dyra
Metoden att låta växtlighet och bakterier tillgodogöra sig näringsinnehållet i avloppsvattenlämpar sig enligt Naturvårdsverket på många platser i Sverige. Särskilt vid mindre reningsverk på upp till 20 000 personer. - Smarta, ekologiska lösningar behöver inte vara dyrare, säger Peter Ridderstolpe. Men ekologisk teknik är ofta oprövad och därför måste löpande utvärderingar göras. Dessa är många gånger en stor del av kostnaden.

Egen affärsidé
Peter Ridderstolpe driver tillsammans med Hans Wallin firman WRS, Water Revival System. Affärsidéen är enkla, ekologiska metoder för avloppshantering.
- Jag kom in i branschen från miljösidan som visionär med stora planer. Men med tiden har jag blivit mer härdad och kanske cynisk. Svårigheten har inte varit så mycket att utveckla bra metoder, som att sälja in dem till kommuner och myndigheter. Många gånger gäller det att anpassa sina idéer till konventionellt tänkande. Konsulter och ledande personer inom kommunen känner varandra, då är det väldigt svårt att vara liten och att ha nya idéer, menar Ridderstolpe.

Kommunerna ska ställa krav, men borde låta utomstående bidra med kreativa idéer, anser Ridderstolpe. Det skulle få fart på utvecklingen av smartare och resurssnålare system. Han menar att alltför många idéer försvinner i kommunbyråkratin.

Inte lämpligt överallt
Ledorden för Ridderstolpe som konsult i alternativ avloppsvattenrening är smittskydd, skydd av miljön där vattnet till slut töms och hushållning med resurser, både ekonomiska och naturliga. Våtmarker passar inte överallt, men det finns andra sätt att att låta naturen själv ta hand om näringsämnen.
- Alla platser har sina egna lösningar, säger Peter Ridderstolpe. I Södertälje och Flen är lösningen ett dike dit avloppsvatten leds. Växtligheten runt diket suger upp mycket av näringen, som kommer tillbaks till jordbruket då en bonde slår dikeskanterna. Bonden komposterar höet och använder det som gödningsmedel.

Effektiv och naturlig rening
Våtmarken är en effektiv och naturlig renare av näringsämnen, men näringen förloras om den inte återförs till jordbruket. Det kan den göra till viss del om man skördar växter och utvinner fosfor som avlagras i botten. Fosfor anses vara den viktigaste näringsämnet att hushålla med - den fosfor som kan brytas tar förr eller senare slut. Dessutom finns tungmetallen kadmium bunden till den brutna fosforn, som därmed också sprids över jordarna vid gödsling.
I våtmarken faller fosforn ut och sedimenteras på botten av dammarna. Det sitter bundet till aluminium som används som fällningskemikalie i reningsverket och i döda bakterier.
- Vi undersöker om det går att återvinna fosforn ur bottenskiktet, säger Peter Ridderstolpe.

Hushållning av näringsämnen
De största möjligheterna att hushålla med näringsämnen tror han annars finns i andra ändan - innan man blandar näring med miljöskadliga ämnen och gifter.

- Kompostering av toalett- och hushållsavfall är det som ligger närmast till hands. Komposten kan spridas som gödning på åkrarna. En annan intressant metod att dra nytta av vattnets näring är att kombinera våtmarksrening med odling. När dammarna använts ett antal år läggs de i träda för att sedan användas för växtodling. Ridderstolpe menar att metoden är idiotsäker ur smittskyddssynpunkt.

Att det kostar att slå sig in på andras område, har Peter Ridderstolpe fått uppleva. Många kommuner var först skeptiska, men när idéerna sedan visat sig hålla har han fått se dem plagierade och framförda som någon annans. - Hans Wallin och jag bestämde oss för att starta firman när vi märkte att ett annat företag försökte marknadsföra Oxelösundanläggningen som sin.

Petter Palmgren, text och bild.
  • Besök Nynäshamns hemsida
  • Aquagruppen Miljöprojekt genomförde 1995 en dykinventering inför projektet.
    • Länkar till Novator Internet: Hemsida Företag Personer Miljö Bioenergi Energi