Category Archives: inBio

Gas till EU från mellanöstern nu vill också Israel leverera

April 25, 2017 admin

Med initiativ från Israel tecknade ministrar från Israel, Grekland, Cypern och Italien med deltagande av EU kommissionen den 3 april ett viljeavtal att bygga en pipeline. Det projektet är ytterligare ett i raden av många gasexport-projekt från mellanöstern till Europa. Regionen är orolig och projekt lanseras, stannar upp och förändras. Två projekt är långt framskridna och delvis upphandlade. Ryska Gazprom Turkstream börjar byggas i höst och Tanap, Trans Anatolian Naturalgas pipeline har fått finansieringen klar från bl a Världsbanken och kommer hämta gas från Azerbadjan.

Med initiativ från Israel tecknade ministrar från Israel, Grekland, Cypern och Italien samt med deltagande av EU klimat- och energikommissionär i Tel Aviv den 3 april ett viljeavtal att bygga en pipeline. Den skall gå via Cypern till Grekland och Italien och ta tillvara gas från Israeliska och cypriotiska fält. Ambitionen enligt Israels energiminister Yuval Steinitz är att ledningen skall vara igång senast 2025. Ledningen skall bli 2200 km lång och bitvis ligga på 3 km djup. Kostnaden bedöms till 6 -7 miljarder Euro. Projektet är en utveckling av det flytande gas projekt som beretts av amerikanska Noble Energy tillsammans med Israel, Cypern och Grekland.

Det blir ytterligare ett projekt som skall läggas till alla tidigare planerade projekt. Gasledningar som också är bidragande till det nu pågående kriget i Syrien, Syrien har egna gastillgångar och ligger bäst placerad för transit av såväl gas från Iran som från Qatar och Irak.

De två konkurrerande gasledningsprojekten från Qatar respektive Iran genom Syrien.

2009 presenterade Qatar en ledning över Saudiarabien, Jordanien, Syrien och Turkiet och vidare till Europa. Syriens president Bashar al Assad sa nej och istället annonserade han och Iran 2011 ett projekt med en gasledning från Iran över Irak och Syrien. Kontrakt mellan parterna skrevs i juli 2012. Den ledningen ska sedan gå till Libanon och vidare under Medelhavet till Europa. Avsikten var att den skulle vara färdigbyggd 2016. Men istället startade försöket att fälla den syriska regeringen med Qatar som uppbackare som nu utvecklats till proxikrig med de flesta av regionens aktörer inblandade. Qatar är tillsvidare fortsatt hänvisade till LNG som exportväg och man är världens största exportör av LNG.

Gas från Azerbadjan är på väg mot Europa

USA och EU har under många år drivit det så kallade Nabucco projektet med gas från Azerbadjans Shah Deniz-2 gas fält över Georgien alternativt Armenien till Turkiet och vidare mot central Europa, vilket har övergivits.

TANAP. Trans Anatolien Natural Gas Pipeline Project utvecklas av Turkiet och Azerbadjan

Istället genomförs nu för Azerbaijansk gas TANAP Trans Anatolian Naturalgas Pipeline med Turkiet för vidare befordran till Grekland, Albanien och Italien i ledningen TAP Trans Adriatisk Pipeline. Ledningen går runt Armenien genom Georgien för att ansluta till Turkiet. Projektet genom bolaget Southern Gas Corridor (SCG) fick den 20 december 2016 ja till 10 procent av finansiering genom Världsbanken lån på $800 miljoner för den 1850 km långa ledningen genom Turkiet, vilket är 53% av den totala sträckningen. Övrig finansiering kommer från Asiatiska och Europeiska Investeringsbankerna samt från låntagaren själv och kommersiella låneinstitut. Ledningen skall stå klar 2021. BP är delägare med 12%. Majoritetsägare med 58 % är statsägda Azerbadjanska bolaget SOCAR. Turkiska statliga bolaget Botas äger resterande 30%.

Rysslands gas går via Gazprom – Turkstream börjar byggas hösten 2017

Ryssland är förstås en väsentlig spelare med sitt bolag Gazprom. EU vill minska sitt beroende av rysk gas och försöker hitta andra vägar men den ryska gasen finns och är tillgänglig. Tillförsel till sydliga Europa och Turkiet föreslår Gazprom skall ske genom projektet TurkStream en pipeline över Svarta havet. Två projekt kontrakt är signerade mellan TurkStream Transport B.V. och Allseas Group S.A. ett bolag med tillgång till speciellt utformade skepp för nedläggning av pipeline till sjöss. Världens största byggskepp Pioneering Sprint är anlitat för projektet. Bygget börjar redan under andra halvåret 2017.

Allies ship Pioneering Sprint largest construction ship in the world

Iran återstartar sitt LNG projekt men utvecklar pipelines vidare

Iran som bedöms ha 1/5 av världens gasreserver använder mycket gas själva och är världens fjärde största gas förbrukare efter USA, Ryssland och Kina. Man exporterar idag via pipeline gas till Turkiet och byter gas med Azerbadjan och Armenien. Iran lade sitt LNG projekt som var halvvägs färdigt på is när sanktionerna infördes 2012 och kriget i Syrien bröt ut vilket också stoppade den planerade gasledningen genom Irak, Syrien och Libanon mot Europa.

Iran har stora gastillgångar både i söder och i norr. Framförallt kommer fälten i söder som delas med Qatar senare producera stora mängder. Iran exportpotential är dock oklar. En stor del av gasen används för att förstärka oljeproduktionen som har prioritet. Gas pumpas ner i oljefälten och underlättar utvinning. Gas kommer att exporteras via pipeline till Irak och till Pakistan.

Gasledningar i Iran — Iran har ett stort utbygt gas nät och är väldens fjärde största användare och har 18 procent av jodens gasreserver.

@novator.se /Lennart Ljungblom/2017-04-25

Bioenergi, inBio

Sobacken Ny Energi Och Miljöanläggning I Borås

August 30, 2016 admin

I Borås bygger man nu ett nytt fliseldat kraftvärmeverk och avloppsreningsverk vid avfallshanteringen Sobacken

inbio.biz/2016-08-30/ Borås energianläggning Ryaverket är obevekligt på väg att nå sin tekniska livslängd. Den liksom det lika gamla avloppsreningsverket vid Gässlösa betjänar fortfarande förtjänstfullt kommunens 108 000 invånare, men när kommunen växer, räcker inte kapaciteten längre till. Likaså ökar underhållskostnaderna liksom risken för driftstopp. Det har därför länge varit uppenbart för att något måste göras. Redan i ett tidigt skede formulerade man idén om ett nytt energi och miljöcenter att placeras vid kommunens avfallshantering vid Sobacken. Investeringen blir 3,2 miljarder kronor varav kraftvärmeverket svarar för 1,4miljarder. Anläggningen skall stå färdig 2018.

Läs hela artikeln på inbio.biz

Vår nya webmagasin inBio där fokus ligger på genomarbetade artiklar om bioenergi, inte så mycket korta nyheter

inBio, Internationellt

Alabama Black Pellets Brings Heat And Power To Paris

August 30, 2016 admin

American steam exploded wood pellets, black pellets replace coal for heat and power in Paris.

/inbio.biz/Lennart ljungblom/2016-08-30/ The steam exploded pellets, branded black pellets, are produced in Selma Alabama and shipped from Mobile to Port of Rouen and transported by train to the coal power plant Saint-Ouen in the north of Paris. In Paris will the main district heating operator, CPCU replace half of the coal for the production of heat and power. In spring the company inaugurated the logistic terminal that will handle the pellets. The producer Zilkha Biomass Energy has got a five year contract for 140 000 t/y.

Läs hela artikeln i inbio.biz

inBio

Biodiesel – tekniken under kontroll men politiken svajar.

Aside March 18, 2016 admin

Biodiesel – tekniken under kontroll men politiken svajar.

Fame/RME, RSO, HVO Diesel – ja det finns många namn på alternativ till mer eller mindre koldioxidneutrala alternativ till diesel. Poilitiken har dock lagt ett tak på FAME expansionen och istället beslutat att släppa fram HVO. Artikeln ger en översikt av utvecklingsläget i Nordenoch internationellt.

Bioenergi, inBio, Internationellt

Biodiesel – tekniken under kontroll men politiken svajar.

March 18, 2016 admin

Biodiesel – tekniken under kontroll men politiken svajar.

www.novator.se/Lennart Ljungblom

Få industriområden har varit utsatta för så häftiga vindar som biodiesel branschen. Den konventionella tekniken (FAME/RME) fungerar bra trotts vissa återkommande problem med igensatta bränslefilter om dåligt import bränsle når marknaden. Kampanjer mot att använda möjliga matråvaror som råvara har lagt politiska marknadslock på utvecklingen och nu gäller i realiteten ett 7 procentigt tak på FAME/RME bränsle. Låga oljepriser och minskade skatteavdrag för Fame-användare vilka gäller från årsskiftet gör att många åkerier återgått till fossildiesel.

Kemisk struktur för olika sorters biodiesel

Cellulosa baserade råvaror släpps ej fram däremot petroleum industrins HVO

Förgasningstekniken av cellulosa råvaror har inte slagit igenom, främst på grund av det dåliga investeringsklimatet. Finansiärerna tvekar, när politiken svajar. Ett nytt teknikområde har dock fått ett genomslag. Det gäller HVO, hydrering av biooljor. Branschen domineras av finska Neste. Men nu investerar traditionell oljeindustri och skogsindustri från varsitt håll i ny HVO-produktion. Båda branscher med industriella överkapaciteter som söker nya marknader.

Läget för konventionell biodiesel

I Sverige använder två stora fabriker rapsolja för produktion av konventionell biodiesel, FAME (Fatty Acid Methyl Ester) av rapsolja, som då kallas RME (Raps Metyl Ester). Internationellt används ofta soja- solros-, palm- eller returoljor. Biodieseln är internationellt betydligt större än i Sverige. Enbart Tyskland produceras över 2 miljoner ton FAME per år.

Processen är relativt enkel. Rapsfröna pressas och oljan, RSO (Rape Seed Oil) kan användas för livsmedel eller bränsle. Ungefär 46 procent av rapsfröet blir djurfoder. Den råa rapsoljan processas sedan med metanol i en esterifieringsprocess och RME (Raps Metyl Ester) och biprodukten glycerol erhålls.

Ecobränsle AB

I Karlshamn i spåren efter KF:s nedlagda margarinfabrik pressar det globala och på stockholmsbörsen noterade AAK rapsfrön till rå rapsolja och foder i Europas största rapsoljeraffinaderi. Intill uppförde 2006 Lantmännen Ecobränsle Sveriges första storskaliga biodiesel fabrik för att processa den råa rapsoljan vidare till RME. 2010 såldes fabrik och verksamhet till företaget Energigårdarna, som ägs av 9 stora skånska lantbruk som driver företaget vidare under namnet Ecobränsle. Kapaciteten är nu cirka 100 000 ton.

Bränslet används främst av bussar och lastbilar samt låginblandas i dieselbränsle. Det kan även tankas som B100 bränsle på flera bensinstationer.

– Det är skillnad på RME och RME, säger Ecobränsles vd Claes Ramel och framhåller vikten av färsk råvara för ökad bränslekvalitet.

– Rå rapsolja oxiderar vilket försämrar kvalitén, men eftersom vi ligger online med AAK så använder vi endast några timmar gammal olja. Internationellt finns exempel på att rapsolja kan lagras 4-5 månader innan den konverteras till RME.

– Vår RME klarar temperaturer ner till -26 grader utan problem, säger Claes Ramel.

RME produktionen vid Perstorp, Stenungsund

Perstorp Bioproducts AB

Den andra stora tillverkaren av FAME bränsle i Sverige är Perstorp Bioproducts AB som sedan 2007 tillverkar RME i sin anläggning i det stora kemiklustret i Stenungsund. Rapsoljan köps av danska Scanola. Perstorp Group är en globalt ledande special-kemikoncern med 1500 internationellt anställda som kontrolleras av det franska investmentbolaget PAI group.

– Av våra 150 000 årliga ton biodiesel går 90 000 ton in som låginblandning och följer den internationella FAME standarden. Resterande volym säljs som B100 diesel som ytterligare anpassats för att fungera i vårt klimat, säger Lars Lind, vd Perstorp Bioproducts.

– Vår volym motsvarar 1,5 TWh, mao gör vi cirka 14 procent av Sveriges biodrivmedel.

Nyligen meddelade Perstorp att man också köpt en norsk produktionsanläggning i Fredrikstad. som ökar företagets samlade FAME kapacitet till 250 000 ton per år.

– Vår B100 diesel Verdis Polaris Aura som framställs med fossilfri metanol har stor klimatnytta. Jämfört med mineraldiesel en förbättring med över 60 procent CO2 reduktion.

Det stora alternativet – HVO dieseln

Det stora internationella biodiesel alternativet kallas HVO (hydrerad vegetabilisk olja). Istället för esterifiering med metanol används här hydrering med vätgas. Man får då en enklare kolvätekedja med färre syreatomer och därmed ett bränsle som direkt kan mixas eller ersätta mineraloljediesel. Det brinner också med en mindre sotande låga och har därför bättre egenskaper. HVO är egentligen ett dåligt namn eftersom även andra än vegetabiliska oljor som djurfetter används i produktionen. Ett annat ofta brukat namn namn är HEFA (Hydroprocessed Esters and Fatty Acids).

I särklass störst på marknaden är finska Neste med tillverkning i Finland samt i två mycket stora enheter på vardera 800 000 ton i Rotterdam respektive Singapore. Neste levererar följande till marknaden.

• Neste Green som är 10 % NEXBTL som inblandas i mineraldiesel

• Neste Green 100 % NEXBTL förnybar diesel

• NEXBTL flygbränsle som blandas 50/50 med konventionellt flygbränsle

• Biopropan (LPG) som tillverkas i Rotterdam

• Därtill produceras olika kemikalier som förnybar nafta och isoalkan.

Den stora teknik-konkurrenten är amerikanska Honeywell-UPO med sin Ecofining process. Det Italienska energiföretaget Eni har med den processen nyligen konverterat ett äldre raffinaderi i Venedig. Kapaciteten är 300 000 ton HVO per år och produktion startade i maj 2014. Råvaran är palmolja. Företaget går nu vidare och konverterar ännu ett raffinaderi, (Gela) på Sicilien.

I Spanien samproducerar Repsol 160 000 ton/år HVO med mineraldiesel i raffinaderierna i Bilbao och Cartagena. I Huelva producerar Cepsa 278 000 ton/år också i samproduktion. I Frankrike har Total med sitt projekt BioTfuel annonserat konvertering av två oljeraffinaderier, ett i Dunkirk och ett i LaMede.

Sunpine producerar råtalldiesel i Piteå som skeppas till Göteborg där Preem gör Evolution diesel som nu blandas med 50 procent med fossilt dieselbränsle.

Tallolja är Nordens viktiga HVO råvara.

SunPine i Piteå, ägt av Sveaskog, Södra Skogsägarna, Preem, Kira, och Laster konverterar råtallolja till råtalldiesel som sedan skickas med båt till Preems raffinaderi i Göteborg. Där produceras Preem Evolution diesel, ett blandbränsle som företaget nu annonserar ökar till 50 procent bioinnehåll från tidigare 22 procent. I ett första steg genomförs hydrering i ett andra en isomerisering för att förbättra köldegenskaperna.

UPM:s fabrik i Lappeenranta, Finland producerar 100 000 ton BioVerno från tallolja.

Efter att ha investerat 175 miljoner Euro har skogsindusrrin UPM I Finland i maj i år öppnat en ny fabrik, Lappeenranta Biorefinery. Talloljan levereras i huvudsak från intilliggande massabruk.

– Den nya fabriken är ett medvetet steg i den pågående omvandlingen av skogsindustrin, säger Heikki Vappula, executive Vice President UPM Biorefining.

Av Lennart Ljungblom, Bioenergi skribent

@novatorhb2015

inBio

Kraftfull koldioxidminskning och sänkta kostnader när SCA ersätter olja med 90 000 ton pellets

October 27, 2015 admin

Kraftfull koldioxidminskning och sänkta kostnader när SCA ersätter olja med 90 000 ton pellets

Det stora skogs- och hygienföretaget SCA har på senare år investerat stort i sina norrländska bruk, inte minst när det gäller att minska oljeanvändningen genom energieffektivisering och bränslebyte. Mesaugnarna i Östrand och Munksund eldas numer med pellets och i Ortviken har man konverterat två stora pannor som i sin tur kopplats ihop med Sundsvalls fjärrvärmenät. Det till en halverad investeringskostnad jämfört med om Sundsvall byggt en ny egen panna. Totalt ersätter 90 000 ton pellets omkring 40 000 kubikmeter eldningsolja.

Först ut var massabruket i Östrand med en träpulvereldad mesaugn

Först ut av SCAs produktionsenheter var Östrand, sulfatmassabruket som ligger straxt norr om Sundsvall och som producerar 425 000 ton barrsulfatmassa per år. För fyra år sedan installerades en ny mesaugn levererad av Andritz varigenom 18 000 m3 olja ersattes av 40 000 ton träpellets, som pulvriserades på plats för att eldas som träpulver.

Träpulver och mesaugn — Mesaugnen – Träpulvret ger en bra flexibilitet och de höga temperaturer som behövs i kalkugnen. Träpulvret får vara högst 1 mm i diameter. På vägen genom den roterande 120 meter långa kalkugnen så värms successivt kalciumslurryn från bruket (kalcium karbonat) mer och mer för att till slut vid 1100 grader konverteras till kalcium oxid, ofta kallad bränd kalk.

– SCA investerade mer är 500 miljoner kronor i sitt nya Bio Loop system. Initiativet följdes noga av övriga industrier, berättar SCAs Bioloop chef Håkan Wänglund.

Den stora frågan när vi inledde projektet, säger Markku Lankinen, Andritz säljansvarige var huruvida träpulvret skulle reagera med mesan (kalkslurryn) och störa processen. Den andra frågan var om processen verkligen skulle vara stabil vid 100 procent utnyttjande.

Den nya ugnen ersätter två gamla och minskar den fossila koldioxiden med mer är 80 procent. Kapaciteten är 550 ton per dag men kan expanderas till 774 ton per dag vilket gör det möjligt att senare expandera Östrands massaproduktion till 800 000 ton klorfri massa per år.

Träpulvret har gett en bra flexibilitet och de höga temperaturer som behövs i kalkugnen. Träpulvret får vara högst 1 mm i diameter. På vägen genom den roterande 120 meter långa kalkugnen så värms succesivt kalciumslurryn från bruket (kalcium karbonat) mer och mer för att till slut vid 1100 grader konverteras till kalcium oxid, ofta kallad bränd kalk.

Träpelletsen till Östrand kommer från SCAs egen fabrik Bionorr i Härnösand som ligger endast 40 km bort. En ytterligare fördel är att industrins jämna efterfråga balanserar årsbehovet för Bionorr som annars har värmemarknaden som huvudsaklig avsättning och då merparten av leveranserna under vinterhalvåret.

Nu har man förstås inte endast satsat på att byta bränsle. Jens Olsson biträdande platschef på Östrand berättar att man också genomfört ett mycket lyckat energibesparingsprogram. I totalt 60 dokumenterade energibesparingsprojekt har man lyckats spara in 57 GWh el per år. SCA koncernen har också ett gemensamt program kallat E-SAVE där man sprider erfarenheter till varandra.

SCA Ortviken har konverterat två pannor och ger fjärrvärme till Sundsvalls Energi

Den andra anläggningen SCA Ortviken tillkom 2013 – 14. Ortviken är en av Europas största producenter och producerar årligen 880 000 ton tidningsmassa. Företaget har nu ett fruktbart energisamarbete med Sundsvalls Energi. Kommunen stod inför beslutet att investera över 900 miljoner kronor för att ersätta och utöka sin energiproduktion men tvekade för kostnaderna. Istället beslöt man att inleda ett samarbete med industrin och gick in som medfinansiär och partner i en konverterad energiproduktion i Ortviken. Sundsvalls energi byggde också en 10 km fjärrvärmeledning som möjliggjorde att utöka fjärrvärmeleveranserna från tidigare 90 GWh/år till 300 GWh/timmar per år. Huvuddelen av de tillkommande 210 GWh kommer från pellets levererade av SCAs enhet Bionorr.

Även Östrand fabriken är numer inkopplade på Sundsvalls fjärrvärmenät genom en ny 7 km ledning som förbinder Timrås fjärrvärmenät med Sundsvalls. Samarbetet sluts genom att SCAs stora sågverk i Tunadal är en av Sundsvalls energis största kunder då man redan innan köper energin till sågens virkestorkar. SCA levererar numer ungefär hälften av Sundsvalls fjärrvärmekapacitet. I systemet har man 16 MW återvunnen energi från Östrand, 40 MW återvunnen energi från Ortviken och upp till 80 MW färsk ånga från de nya pannorna.

Även Ortviken valde Andritz som huvud leverantör som också fick uppgiften att återvinna värme från Östrand för fjärrvärmeleveranser. Två pannor på vardera 100 MW har konverterats i Ortviken. En oljepanna som fått 4 träpulverbrännare installerade och en rosterpanna som fått tre pulverbrännare men som även fortsättningsvis kan elda en viss mängd bark. Totalt har 120 MW träpulverbrännar kapacitet installerats. Andritz har också ansvarat för mottagnings, malnings (2 hammarkvarnar) och hanteringssystemet av pellets och träpulver. World Thermal Services WTS levererade brännarna och ett emissionskontroll system. ABB har svarat för automationslösningen som styr och övervakar hela anläggningen, inklusive säkerhetssystem. Ortvikens befintliga system för ved, massa och energi har också integrerats i den nya automationslösningen.

Årsförbrukningen är planerad till 35 000 ton pellets och den dagliga max användningen till 500 ton.

SCA investerade 380 miljoner kronor och Sundsvall cirka 100 miljoner kronor i projekten.

SCA Munksund väljer pellets istället för olja i en ny mesaugn

SCA Munksund utanför Piteå producerar 390 000 ton oblekt kraftliner samt White top kraftliner per år och har just tagit en ny mesaugn med träpulvereldning i provdrift. Ugnens kapacitet är 300 ton kalk per dygn. Det ekologiska fotavtrycket reduceras nu med 75 procent.

Investeringsbeslutet på 490 miljoner kronor annonserades redan 2012 men projektet har av olika skäl blivit försenat.

Nu pågår intrimning och den gamla oljeedade kalk mesaugnen står kall och stilla, konstaterar Per-Håkan Stoltz, projektägare, nöjt.
Vi har haft möjlighet att ta vara på erfarenheterna från Östrand vilket förstås varit mycket värdefullt.

Leverantör av mesaugnsprojektet i Munksund är Valmet som i sin tur anlitat danska FL Schmidt som huvudsaklig underleverantör. Leveransen inkluderar även bränslehantering, lager och sönderdelning till träpulver. Automationen har SCA svarat för själva.

Pellets till Munksund levereras av Bioenergi i Norrland som i sin tur får väsentlig del av sin råvara från SCAs närliggande sågverk.

– Det blir mest praktiskt så, kommenterar Stefan Rönnkvist ansvarig för SCAs pelletverksamhet.

– Bioenergi i Norrlands fabrik ligger i Luleå endast sju mil från Munksund, betydligt närmare än de 40 milen vi har till vår egen produktion i Härnösand.

– Vi är ju ute efter att få bra ekonomi likväl som att minska det ekologiska fotavtrycket så mycket som möjligt.

Som mest kan man i Munksund förbränna 5 ton pellets i timmen och under ett år räknar man med att förbruka cirka 17 400 ton träpellets.

De tre presenterade fabrikerna ingår i SCAs affärsenhet Forest Products, som producerar tryckpapper för tidningar, tidskrifter och kataloger, kraftliner, sågade trävaror och förnybar energi. SCA Forest Products förvaltar också SCAs stora skogsinnehav och försörjer SCAs svenska industrier med virkesråvaror.

Av Lennart Ljungblom
Bioenergi skribent

Artikel publicerad i Energimagasinet 2015

El & kraft, Fjärrvärme, -kyla, inBio

Lejonpannan ännu ett tillskott i Linköpings satsning på avfallsenergi

October 27, 2015 admin

Lejonpannan ännu ett tillskott i Linköpings satsning på avfallsenergi

Tekniska verken i Linköping är ett av de stora energibolagen i Sverige och baserar numer merparten av sin energiproduktion på avfallsförbränning. Nu uppför man ett nytt kraftvärmeverk döpt till Lejonpannan, vid Gärstad verken längs E4:an vid stadens norra infart. Med tiden avser man att fasa ut det ursprungliga kraftverket och då frigöra värdefull tomtmark i mycket centralt läge mitt i stan. Linköping har en stor fördel av sitt omfattande fjärrvärmenät som möjliggör en driftoptimering som tar hänsyn till faktorer som bränslepriser, elpriser och temperaturer. Det nya kraftvärmeverket kommer börja lämna energileveranser redan till nästa vinter.

Linköping har en lång tradition av kraftvärme och fasta bränslen. Kol har alltid varit en viktig del men biobränslen och senare avfall har snart fasat ut kolet helt. Linköping är ett av fyra energibolag i Sverige som fortfarande använder kol. År 2013 ökade man till och med användningen av kol på grund av de låga kolpriserna och att de inte längre har elcertifikat för sin biobränsleanläggning, vilket gör det dyrare än tidigare att använda biobränsle. Låga priser på utsläppsrätter och den slopade koldioxidskatten förstärkte incitamenten för kol.

Ersätter nu merparten av kol och olja

– Vi optimerar vår produktion utifrån både miljö och ekonomi och använder oss av alla parametrar som påverkar optimeringen, inklusive styrmedel, säger Mile Elez, divisionschef Energi på Tekniska verken och tillägger

– Den något ökade kolanvändningen blir dock kortvarig eftersom den nya Lejonpannan vid Gärstad kommer att ersätta 75 procent av kvarvarande kol och olja,

– Vi räknar dock inte med att kunna fasa ut det centrala kraftvärmeverket förrän 2025 och vi skall notera att en av de tre centrala pannorna är stor biobränsleanvändare, säger Mile Elez.

Dagens bränslemix i Linköpings el och fjärrvärmeproduktionen domineras av avfall med 65 procent följt av trä 27 procent kol 7 procent och olja 2 procent. Träsortimentet domineras av returträ så Linköpings användning av jungfruliga biobränslen som grot, stamträdsflis och bark ligger under 10 procent av förbrukningen och i samma nivå som den kombinerade kol och oljeanvändningen.

Kommunägt bolag med kunder över hela landet

Tekniska verken AB i Linköping är ett kommunägt bolag som har kunder över hela landet och även utomlands. Fjärrvärme distribueras i Mjölby via Sveriges längsta fjärrvärmeledning och i egna enheter i Katrineholm, Skärblacka med fler platser. Biogas produceras i dotterföretaget Svensk Biogas och el säljs över hela Sverige via elhandelsbolaget Bixia AB tidigare Östkraft.

Pågående montage i den nya Lejonpannan i Linköping

Den nya avfallspannan i Gärstad – Lejonpannan

Lejonpannan uppförs intill det nuvarande avfallseldade anläggningen Gärstadsverket, det välkända glashuset vid Linköpings norra utfart. Den pannan uppfördes 2004 och har varit ett mycket framgångsrikt bidrag till avfallshanterigen på Gärstad. Där förbränns avfall från 25 kommuner och även en viss import. I den expansion man nu gör kommer mer importerat avfall eldas. Det nya verket beräknas tas i drift 2016.

Lejonpannan är en konventionell avfallseldningspanna på 83 MW samt med en rökgaskondensering på 12 MW. Den klarar 30 ton avfall i timmen. Pannan tar emot osorterat avfall i en avfallsbunker där fortsatt hantering sker med gripskopor. Om det blir tillfälliga toppar med avfall kan man lagra på deponiområdet som hör till anläggningen.

Rökgasreningen är ett så kallat semitorrt system bestående av ett partikelfilter följt av en skrubber. Den nya enheten fungerar självständigt gentemot övriga pannor på Gärstad men styrs från ett gemensamt kontrollrum. I anläggningen arbetar 56 personer vilket inte kommer att öka med den nya anläggningen. Investeringen ligger på 1,1 miljarder kronor.

Tekniska verken är byggherre och projektledare

Projektledning sköts av Tekniska verken som också är byggherre.

– Vi har fyra huvudområden i projektet som har var sin projektledare från vårt projektkontor, berättar Marcus Mattsson projektledare.

– De väsentliga områdena är bygg och mark, panna, turbin och rökgasrening. För dessa har vi också var sin huvudleverantör. Peab för bygg, Steinmüller Babcock Environment GmbH för panna, Fincanteri S.p.A. för turbinen och Ahlstom för rökgasrening och kondensering.

De olika huvudentreprenörerna har sedan anlitat en mängd underleverantörer från många olika länder.

Är det inte svårt att hålla ihop detta?

– Vi följer och styr projektet i en 3 d projekteringsmiljö, Navisworks. Alla leverantörer måste varje vecka lämna in en uppdaterad fil och alla har access till visningsläget så man kan alltså planera med kunskap om de andra arbetena som pågår runt omkring.

– 3D-samordning ett måste, säger Daniel Andersson från VVS företaget Bengt Dahlgren som är en av många underentreprenörer, i detta fall till Caverion har ansvaret för värme, kyla, vatten och avlopp samt centraldammsugaranläggning

Daniel Andersson berättar också att rent VVS-tekniskt är det ett utmanande projekt med många speciallösningar, så som materialval på grund av korrosiva och aggressiva miljöer. Ett exempel är i rökgasreningen där avloppssystemet tillverkas i glasfiberarmerad plast, rostfria rör skulle korrodera sönder väldigt snabbt då det inte tål alla ämnen som kan transporteras i avloppet.

Arbetsledning på engelska

Problemet kring leverantörer från många olika länder hanterar Marcus genom att kräva att alla kan tala engelska. All arbetsledning sker på engelska. Säkerhetsföreskrifter finns översatta till samtliga språk som pratas på arbetsplatsen.

Som mest arbetade 300 personer på bygget, nu är det ungefär 220 personer på plats. När pannan är klar blir det inga nyanställningar utan den nya pannan drivs med den befintliga bemanningen på 56 personer som jobbar på Gärstad.

– Säkerheten är ytterst viktig framhåller Marcus som också berättar att man har haft besök och genomgångar med fackföreningarna inte mins på grund av den tragiska olyckan i Fortums projekt i Värtan, Stockholm.

Marcus Mattsson, projektledare för Lejonpannan

Tidsplanen följs

Vi följer tidsplanen och behöver inte stressa utan bygget flyter på bra berättar Marcus. Vi räknar med att inleda kalldriften i juni, värmesätta med olja i september och med avfall i november, Provdriften kommer att inledas efter årsskiftet och om allt går bra sker övertagandet i mars 2016.

Driften

Avfallspannorna skall jobba så mycket som möjligt. Vi har ett stort fjärrvärmenät som kan absorbera stora värmeleveranser. Skulle vi behöva kan vi köra produktionen utan turbinen. Elmarknaden har ju varit lite svajig på senare tid. Får vi mycket inkommande avfall har vi inga problem med buffertlagring eftersom vi ligger på ett deponiområde.

Så det är inte utan skäl som Tekniska verken i Linköping har blivit ett av de ledande bolagen på avfallseldning i Sverige, avslutar Marcus Mattsson och tillägger
Det är och har varit en bra politisk uppbackning i våra olika energiprojekt och finansiering och budget har alltid fungerat, vilket förstås också är ett grundvillkor.

Lennart Ljungblom
Bioenergiskribent

Foton : Tekniska verken i Linköping AB (Petter Holmström)

Fakta Lejonpannan

Bygg start: sept 2013
Färdig sept 2015,
full drift november 2015
övertagande mars 2016
Kostnad: 1,15 miljarder
Byggnadsarea: ca 5 040 m2
Bruttoarea: ca 16 930 m2
Byggnadshöjd: ca 44 m
Skorstenshöjd: ca 67 m
Kapacitet:
- Pannan 83 MW
- Rökgaskondensering 10 MW
- Turbin 21 MW
- Producerar 500 GWh energi, motsvarar ca 25 000 villors årsbehov
Klimatpåverkan:
76 % mindre olja
72 % mindre kol
97 000 ton/år mindre koldioxid, motsvarar 30 000 bilar/

Byggherre Tekniska verken Linköping
Panna: Steinmüller Babcock Environment GmbH
Rökgasrening och rökgaskondensering Ahlstom
Turbin Fincanteri S.p.A.
Bygg Peab Sverige AB
Arkitekt Winell & Jern Arkitekter AB

Bilder

Marcus Matsson projektledare

Pågående montage arbete inne i pannan

Det nya kraftvärmeverket illustrerat på platsen bredvid verket som byggdes 2004 vid Gärstad.

Exempel på en 3d projektering i Nawis

Rökgasreningen för Lejonpannan, torr första del sedan en skrubber och kondensering samt rening av kondensat vattnet.

inBio

GROT iskallt i norr bättre i söder

October 27, 2015 admin

GROT iskallt i norr bättre i söder

Skogsbränslen pressas av industrins restprodukter, returträ och importerat avfall

Biobränslebranschen växer så det knakar men tittar man närmare så är det stora problem för skogsbränslena GROT (grenar och toppar) och rundved. Orsaken är marknadens låga priser som uppstått genom ett ökat utbud av biprodukter, returträ och avfall, vilka på många håll levereras till priser som understiger skogsbränslenas produktionskostnader. Nu måste vi åter låta marknaden växa genom att skapa stabila spelregler för transportsektorn, säger branschen som menar att Sverige riskerar att tappa position om vi inte snarast kommer igång med nya projekt på området.

Skogsbränslenäringen har haft många fina år men nu får man finna sig i en period av stagnation och till och med tillbakagång, innan priserna åter börjar öka och marknaden vänder. De senaste årens milda vintrar har inte heller gjort situationen bättre, men det är en faktor som man inte kan göra så mycket åt. Istället för att ta ut groten som bränsle har man nu på många håll använt hyggesresterna för att öka bärigheten i skogen när tjälen varit så dålig.

För dyra

Flis från grot, grenar och toppar, är för dyrt för att bearbeta jämfört med annat biobränsle och t ex på kraftvärmeverket i Umeå använder man nu i första hand biprodukterna bark, sågspån och flis från sågverken.

Vi har levt med en marknad som gått stadigt uppåt och efterfrågan har hela tiden ökat. Men i takt med att utbyggnaden har minskat har också behovet minskat. Sen har de milda vintrarna också ställt till det då värmeverken behöver mindre grot för tillverkning av el till försäljning, säger Peter Brekke, regionchef på SCA Energy.
Det är i och för sig riktigt att skogsbränsleanvändningen är mycket lite i norra Sverige men söder ut ser det bättre ut, kommenterar Sven Hogfors sekreterare i Svenska Trädbränsleföreningen.

Först biprodukter sedan nya bränslen

Det hela är ganska naturligt. De trädrester som faller vid skogsindustrier som sågverk, massabruk och snickerier kan inte bara lämnas på hög utan måste tas om hand, Det är såväl torra som fuktiga bränslen. Pelletsmarknaden har också varit ganska svag och inte ökat sina köpta volymer av sågspån. Avsättningen blir därför på kraft- och värmemarknaden. Sågverken har också haft en stark konjunktur och därmed också producerat extra mycket biprodukter.

Samhället har ju också fått ihop ett effektivt system av sin insamling av returträ från industri och hushåll. Trä får ju inte deponeras utan måste tas om hand. Det som ger skogsbränslebranschen extra svårigheter, främst i de stora anläggningarna i kustnära lägen är importen av returträ.

Svenska värmeverk har ju en stark konkurrensfördel på grund av de stora värmenäten. Fjärrvärme är mycket litet förekommande t ex i England och Irland. Även i Norge har fjärrvärmen sina begränsningar, så RT flis importeras i stora mängder också från Norge.

På senare år har ett flertal stora avfallsförbränningsanläggningar också byggts i Sverige. Kapaciteten är större än den svenska avfallsproduktionen. Nu byggs effektiva internationella insamlingssystem av balat avfall också upp, i bl a England och Irland för leverans till svenska värmeverk. Tillkommande kapacitet finns nu bland annat i Helsingborg,, Halmstad och Västerås och snart kommer också Linköping med en panna vilken redovisas i en annan artikel i detta nummer.

En av Sveriges största flisningsentreprenörer är Linjetjänst i Laxå. Man är specialister på sönderdelning på terminal med stora huggar och har även några krossar. Fredrik Hansson vd på Linjetjänst säger:

Rundvedsflisningen har gått ner markant, framförallt på grund av låga priser som gör produktionen olönsam. Värmeverken har fått tag i biligare bränsle. Inte minst har retuträ importen från Norge påverkat vår verksamhet.
Effekten blir att nyinvesteringar inte finns på kartan. Varje enhet kostar ju 6 – 9 miljoner kronor och det är mycket tufft att få bankerna att ställa upp med finansieringen.

Anders Bruks på företaget Allan Bruks AB håller med men väljer också att citera sin far, flismaskinbranschens nestor Allan Bruks som säger att så här har det alltid sett ut i skogsbränslebranschen. Dåliga år följs av bättre och alltid är det entreprenörerna som får sitta emellan.

Utan några liknelser i övrigt fungerar flera branscher på detta sätt. T ex shippingmarknaden. När priserna stiger beställer redarna nya fartyg och när konjunkturen vänder så skrotas istället det äldsta tonnaget tills en ny jämvikt inställer sig.

Marknaden nästan fördubblad på tio år

Trenden för skogsbränslen var positiv under lång tid. Från sekelskiftet och fram till 2011 ökade volymen inmätt skogsflis till värmeverken från 15 till 24 TWh. Priserna ökade under samma period från 120 till 220 kronor per MWh. I dag görs det affärer som hamnar under 150 kronor per MWh vilket är en nivå som ingen entreprenör klarar att ens en kortare period.

Enligt Sven Hogfors så kommer vi nog få leva med låga priser ett tag framöver men på sikt kommer det att vända.

Vi har tekniken och kunnandet och det pågår förbränningskapacitets utbyggnad på många håll nere i Europa och leverantörerna av RT-flisen och avfallet kommer att lära sig att ta mer betalt när de ser vilka marginaler som finns. Färska siffror för 2014 visar att RT-flisimporten nu faktiskt börjat minska.

Naturkatastrofer får man räkna med

Många har varit oroliga för effekten av den stora skogsbranden i Västmanland i somras. Ett helt årsbehov av bränslevara för Mälardalen befarades frigöras och kunna dumpas på bränslemarknaden och slå undan fötterna för befintliga leverantörer. Men visst märks ett ökat utbud, men det har regelbundet också kommit från stormar och är en del av verkligheten. Skogsägarföreningen Norrskog har under 2014 som exempel haft fullt upp med att ta hand om resterna efter stormen Ivar.

Det har gått bättre än förväntat att använda skadat sågtimmer från Salabranden och Karl Hedin dens mest drabbade markägaren har ställt om en såg enbart för detta sortiment och likaså kampanjsågar Mellanskogs dotterbolag Setra brandskadat timmer. Man exporterar också brandskadat timmer till Lettland. Den tänkta massaflisen går dock inte att använda, utan tillförs bränslemarknaden. I mellan Sverige startar nu snart också en ny stor skogs- och trädbränslekonsument när Fortums nya stora kraftvärmeverk i Värtan tas i drift till vintern.

Viktigt att bygga nya marknader

Nu är det än viktigare att få fart på drivmedelsmarknaden, säger Karin Westlund Ekerby, vd på Svenska Trädbränsleföreningen.

Vi har visat att svensk trädbränslenäring fungerar mycket bra och har kapacitet för stora och ökande leveranser. Värmemarknaden domineras helt av biobränslen och andelen biobränslen på elmarknaden öka också snabbt. Där det inte händer särskilt mycket är inom transportsektorn.

På flera håll i världen demonstreras nu fullskaleteknik för cellulosabaserad drivmedelsproduktion, det finns stor risk att Sverige halkar efter om vi inte nu sätter fart.

Vi måste snarast få stabila spelregler som möjliggör investeringar också i denna sektor framhåller Karin Westlund Ekerby.
Industrin har visat intresse och det finns olika projekt på ritbordet, men man vågar inte ta investeringsbesluten, det måste vi ändra på.

Lennart Ljungblom
Bioenergiskribent

Art. 3238/LLj Publicerades första gången i Energimagasinet i april 2015