Ny teknik för rationellt skogsbränsleuttag

Även om efterfrågan på skogsbränsle ökar också för småskalig förbrukning kommer en stor del av efterfrågan att baseras på mycket stora produktionsenheter. Många gånger tvingas man att placera verksamheten ganska nära stadskärnan, vilket ställer särskilda krav.

Kraven ökar
Den ökade efterfrågan kommer dessutom att tvinga ut bränsleleverantörerna på längre avstånd och til nya typer av avverkningar. Detta, menar jag, kommer att ha stor betydelse på hur man utformar tekniken i de praktiska leveranssystemen. Systemen kommer alltså att till stor del utmärkas av:

• stora volymer till enskilda platser,
• stor leveranssäkerhet,
• bestämd bränslekvalitet,
• minimala trafikstörningar,
• miljövänliga leveranser avse- ende buller och utsläpp,
• stora transportavstånd,
• varierande avverkningsförutsättningar.

Balade trädrester
Trädenergi Väst AB, dotterföretag till Skaraborgs skogsägare, och Bala press AB har tillsammans arbetat fram en väl fungerande prototyp för balning av trädrester. Idéen bygger på tekniken med inplastade rundbalar för avfall. Också på åkrarna runt om i landet kan vi se en mängd inplastade balar.

När det gäller trädrester är dock tanken att de inte ska behöva plastas in, utan endast omslutas av ett nät så att balen säkert håller ihop och inga lösa grenar sticker ut under transporterna. Balningen av trädresterna ska kunna ske antingen på hygget eller vid vältor som lagts upp vid bilvägskant. Balarna har ett mått av 1,2 x 1,2 meter och väger upp till ungefär 600 kilo, beroende på bland annat fukthalt.

Hög densitet
Densiteten i själva balarna är alltså hög. Även med hänsyn till att balarna inte kan packas helt tätt vid transport medför balarna 2-3 gånger högre densitet än då trädresterna körs i osönderdelat skick på lastbilar.

Rationaliseras
Varför är då detta intressant? Genom att tidigt i kedjan komprimera och forma trädresterna till transportenheter rationaliserar man transportarbetet, både utskotningen från hygget och lastbilstransporten.
Dessutom skapar man en möjlighet till omlastning till tåg, vilket i sig också ökar de ekonomiska möjligheterna till långväga transport.

Bättre miljö
Tåget i sin tur kan sedan ge mindre belastning på trafik och miljö vid intransporten till en tätortsnära förbrukare. Av till exempel Göteborgs Energi, som visar intresse för systemet, ses naturligtvis detta som viktiga fördelar. Beräkningar vid SkogsForsk visar att vid så långa transportavstånd som här diskuterats, 16 mil, står ett system med en kombination av lastbil och eltåg för bara storleksordningen 15 procent av utsläppen av kväveoxider, koldioxid, kolväten och koldioxid jämfört med biltransport hela vägen.

Omlastning till tåg
Vi har testat lastbilstransport från skogen till järnvägsterminal, samt omlastning till tåg. En lastbil bör kunna ta ungefär 60 balar, vilket är ett bra lastutnyttjande. Tågvagnarna som provades beräknas kunna ta ungefär 38 balar per vagn. Vagnarna måste förbättras något med enklare sidoväggar för att det inte ska finnas risk för att grenar sticker ut. Ett tågset med 39 vagnar kan alltså leverera cirka 1 480 balar, motsvarande ett energiinnnehåll av ungefär 2 300 MWh. Tanken är att tågsetet ska kunna köra en vända per dygn, med lastning och lossning. Det kräver naturligtvis ett mycket rationellt upplägg i hela systemkedjan.

Kostnadsbilden
Nå, hur ser då kostnaderna ut? Våra preliminära kalkyler visar att kostnaden för själva balningen uppgår till 40-56 kronor per bal, eller 25-35 kronor per MWh, beroende på om basmaskinen är ny eller begagnad och om balningsutrustningen leasas eller köps. Detta bygger på resultat som visar att produktionen bör kunna uppgå till 15 balar per driftstimme.
Den totala kostnaden fritt förbrukare har vi beräknat till 103-113 kronor per MWh vid 16 mils transportavstånd. Det är 10 kronor billigare per MWhän att köra balarna med bil hela vägen och cirka 20-30 kronor billigare än att flisa i skogen och köra flisen med containerfordon.
Vid mycket korta avstånd är det dock fortfarande billigare att köra vanliga osönderdelade trädrester direkt till förbrukaren för sönderdelning där.

Även klenare skogar behövs
Det dominerade skogsbränslesortimentet som kommer direkt från skogen är i dag trädresterna, det vill säga grenarna och topparna efter slutavverkning. Om efterfrågan fortsätter att expandera kommer vi att i högre grad behöva utnyttja också klena träd från röjning och gallring, alltså sådana träd eller träddelar som har ringa värde för massa- och sågverkningsindustrin.

Bilden visar ett flerträdshanterande fälldon.

Det är intressant också av skogsskötselskäl att det finns en alternativ marknad för denna råvara. Det är inte omöjligt att det även för klena träd kan komma att utvecklas maskiner för komprimering av materialet till lämpligare transportenheter. En del idéer för detta har redan varit aktuella.

Barrträd måste tas ut
En restriktion är att barrträdstammar inte får ligga kvar i skogen och torka på samma sätt som grenar och toppar får göra. Skälet till detta är risken för skadliga vedinsekters svärmningar i grövre virke under viss tid av året. Lövträ kan normalt lagras utan större risk för efterföljande skogsskador på grund av insektangrepp. Vi är alltså här i högre grad hänvisade till att ta ut träden i färskt, fuktigt tillstånd. Det finns två principiellt olika sätt att hantera den problematiken.

Två metoder

• Det ena sättet att lagra träden och träddelarna på ett koncentrerat område (terminaler) eller på ett sådant sätt (papptäckning) att risken för insektssvärmningar är liten, och då medför små risker för omfattande skador på skogen. Där kan materialet då torka ut och öka sitt skogsvärde.
• Det andra sättet att ta vara på dessa träd är att flisa dem direkt i skogen. Då har man vissa nackdelar som följd av att den färska flisen inte är särskilt lagringsbar. Så har man till exempel relativt lågt värmevärde i materialet, men måste ändå få en snabb leverans till förbrukaren.

Dyrt med småträden
Till problematiken hör att det i dag är mycket dyrt att ta ut småträd för senare lagring, sönderdelning och transport. Att flisa direkt i skogen kan däremot göras till rimliga kostnader med de nya, mindre flisare som har en vridbar inmatningsöppning (Erjo och Chipset) och kan användas med god flexibiltet även inne på stickvägarna i skogen.
Det krävs alltså viss vidareutveckling när det gäller tillvaratagande av de klena träden. Först och främst krävs ett rationellt fällningsverktyg, ett litet smidigt fälldon utvecklas för närvarande av företaget Skonsam i samarbete med bland annat Elmek. Att ta ut träden hela kräver också skotare som kan ta stora lass för att pressa kostnaderna.

Sönderdelningen effektiviseras med stora huggar
Nyutvecklingen av sönderdelningsutrustningar har varit mycket liten sedan slutet av 70-talet, förutom då de flisare jag nämnde ovan. En tydlig trend, vi nu kan se är att allt större del av bränslet flisas så sent som möjligt före förbrukning. Skälen till detta är flera, men framförallt ger det möjlighet till sänkta kostnader när en maskin kan ta större volymer på en och samma plats, jämfört med när den måste åka runt mellan avverkningsplatserna.
När flishuggen är placerad vid terminal eller hos förbrukaren blir ju både maskinutnyttjande och årsproduktion mycket stor. För detta arbete är det förstås intressant med stora flishuggar. Att Bruks nu har tagit fram den stora huggen 1004 CT får väl ses som en bekräftelse på behovet av ännu effektivare sönderdelning och dels på att optimismen för framtiden är relativt god nu i branschen.

Ökad satsning
Skogsbrukets historia kännetecknas av ett mycket intensivt arbete med rationalisering och mekanisering av avverkningstekniken för huvudsortimenten timmer och massaved.
I takt med att skogsbränslet ökar i betydelse kan vi förvänta oss en ökad satsning på tekniker och metoder också för det sortimentet.

Av Bengt Brunberg

Bioenergisfären/ Fakta/ Order/ Arkiv