Artikel Bioenergi 4-96

Förbränning av avfall är en del i kretsloppet

Förbränning av avfall är den största omvandlingsprocessen, men på senare år har förgasningsteknik ökat i betydelse. Under senaste åren har intresset även ökat för olika biologiska processer, såsom deponigas. Vi återkommer till dessa i nästa nummer av Bioenergi.
Hälften av hushållsavfallet förbränns i dag i någon av landets dryga tjugotalet anläggningar. Motsvarande siffra för industriavfall är knappt tio procent. Förbränning av avfall är en naturlig del i kretsloppet. Den är i stort sett färdigutbyggd men någon ytterligare anläggning kan komma till. - Den teknik vi använder vid förbränning är väldigt "förlåtande" säger Weine Wiquist, VD renhållningsverksföreningen. Det gör att allteftersom rena materialströmmar går till återvinning genom ökad källsortering, så kommer vi att ersätta dessa med mer industriavfall.

Ur miljösynpunkt har framför allt kvicksilver och dioxinproblemen uppmärksammats men föreskrifterna inriktar sig även på andra substanser och tungmetaller. Ovanstående tabell ger en jämförelse mellan EU-bestämmelser och de svenska. EU:s krav gäller även för svenska anläggningar men i vissa fall har Sverige valt att ha ännu hårdare gränser.

Utsläpp mg/m3 1 (a)

CO....................100
Stoft...................30
SO2.................. 300
NO2....................-
HCl....................50
HF.......................2
C/CxHy...............20


Oorganiska ämnen

Klass 1 (Cd, Hg) ..........................0,2
Klass 2 (As, Co, Se, Ni etc.).............1 (Ni, As)
Klass 3 (Pb, Cr, Cu).......................5,0
Dioxiner enl. Eadon (ng/m3)..............0,1 (b)
Tidsmedelvärde............................Timme/Dygn
Relaterat till ................................11% O2

a) Normal, torr gas
b) Svenskt gränsvärde

Emissionsvillkor för vfallsförbränningsanläggningar i EU och därmed i Sverige.

Gjorda åtgärder
De svenska förbränningsstationerna har varit framgångsrika i sin strävan att minska miljöbelastningarna, se tabell sidan 11. Emissionerna kan minskas med förändringar i förbränningsteknik och reningsutrustning. På senare år har förändringar i bränslets sammansättning, det vill säga effekter av källsortering, gett stora resultat. Insamling av batterier och kvicksilverhaltiga produkter har lett till att tungmetaller tagits ur kretsloppet utan att hamna i avfallet.
Reningsprocesserna består av såväl mekanisk rening som kemisk rening. Stoft avskiljs i cykloner eller elektrofilter. Försurande gaser, saltsyra och svaveloxider absorberas med släckt kalk, torrt eller i pulverform.
Kväveoxiderna kan åtgärdas genom så kallade primäråtgärder i förbränningsprocessen eller med reningsmetoder, så kallade sekundäråtgärder. Dessa metoder beskrevs i Bioenergi nr 1-96.

Kväveoxider
I detta nummer beskriver vi ytterligare hur kväveoxidproblemen kan bemästras genom förfinad mätteknik och val av driftpunkter som ger låga utsläpp.

Dioxin
Tidigare har åsikten varit att dioxiner motverkas med en god omblandning, turbulens, hög temperatur, minst 800 *C och tillräcklig reaktionstid, de tre T:na. Det har senare visat sig att trots detta kan dioxiner återbildas vid avkylning i temperaturintervallet 250-400 *C.
Förbättrad förbränningsteknik kan motverka detta men det räcker inte för att uppfylla kraven. I Tyskland har det utvecklats en teknik med en dioxinkatalysator, som placeras i kväveoxidreningen. Vidare kan dioxin adsorberas i aktivt kolfilter. Även denna metod används i Tyskland. Det aktiva kolet måste dock omhändertas, deponeras eller så måste dioxinet oskadliggöras genom kontrollerad förbränning.

Metaller
Tungmetaller förångas normalt i förbränningsprocessen. I samband med avkylningen binds tungmetallerna i flygaskan, stoftet och avskiljs den vägen. Kvicksilver kondenseras som kvicksilveroxid och adsorberas på aktivt kol. Genom att kvicksilver är ett ämne som uppmärksammas med särskilda insamlingar kommer kvicksilvret succesivt att utfasas ur samhällsystemet.

Summering
Det är viktigt att uppmärksamma miljöproblemen vid avfallsförbränning. Avfallsförbränningens fördel är att energin nyttiggörs. Hittills har alternativet varit att köra allt till soptipp. Där leder gasutvecklingen ofta till självantändning med okontrollerade bränder som följd. Energin går bokstavligen upp i rök. Teknik och kunskap utvecklas ständigt. Källsortering och ett ökande medvetande hos allmänheten bidrar väsentligt till att minska utsläppen.

Av Börje Åhgren