Svenska Torvs nestor vd Olle Uddgren skriver till Svebio 1997

Olle Uddgren (d.2003) var en ledande personlighet inom torv och energiområdet med sin bas som vd för det statliga sedan privatiserade bolaget Svensk Torvförädling AB i Sösdala, Hässleholm. Med ingenjörskunnande i fokus och med genuin entreprenörsvilja var han inte rädd för att ta strid för det han trodde på. 1997 skrev Olle Uddgren ett brev till Svebio dåvarande vd Kent Nyström där han presenterade  torvens utveckling inom Svensk Torvförädling samt slog ett slag för en fortsatt satsning på att utveckla verksamheten, bl a med våtkolning och elproduktion.  OlleUddgrenBrevSvTorvforadling1997. Brevet ledde året efter också till en besök av undertecknad i Sösdala med Olle Uddgren, då han som pensionär besökte sin gamla arbetsplats. En artikel som publicerades i Bioenergitidningen nr 5 1998.

Krigsutbrottet 1939

Olle Uddgren fick som nyexaminerad kemiingenjör (K38) möjligheten att efter ett par år i skogsindustrin medverka och som vd från 1946   leda utvecklingen av en svensk torvbränsleproduktion, vilket resulterade i en brikettfabrik i Sösdala nära Hässleholm i Skåne. Handelsminister Per Edvin Sköld var själv med och bestämde lokaliseringen.

Där tillverkades den i Skåne berömda Kronbriketten från 1940 till 1965 då den lades ned då oljan helt tagit över marknaden.  Kapaciteten var från början 50 000 t/år vilket utvecklades till 75 000 t/år. En central enhet i produktionen var den så kallade Peco torken som byggts av Svenska  Fläktfabriken. Tekniken var engelsk. Produktionen vid Store Mosse i Sösdala samt från tre andra mossar i närheten  fortsatte men nu med den nya marknaden som jordförbättringsmedel – växttorv.

Olle Uddgren har ända sedan den första Energiutredningen som  tillsattes 1951 deltagit i Energidebatten. Den utredningen leddes av regeringsrådet  Henrik Franzen och döptes till  “I Atomåldern”. Han var aktiv i Svebio konferenserna på 80 och 90 talet och klagade jämt på att det var för liten tid avsatt för diskussion.

Oljekriserna på 70-talet

Efter oljekriserna på 70-talet som bland annat resulterat i bensinransonering kom försörjningstryggheten återigen i centrum. Sverige var då helt beroende av olja i alla sektorer. Det fanns vattenkraft, det fanns ved och det fanns också kol som alternativ,  men vattenkraftsutbyggnad var inte miljömässigt gångbart. Den stora älvstriden slutade med ett beslut att bevara de sista fyra älvarna.  Veden sågs inte som ett storskaligt alternativ av etablissemanget även om utbyggnaden kommit igång och kol hade belastningen att vara ett importbränsle.  Torven, en svensk resurs, däremot fanns i stora mängder och tekniken var också tillgänglig.

Kärnkraftbeslut

När nu kärnkraften skulle avvecklas ville Olle Uddgren se en fortsatt storskalig satsning på torvenergi i Sverige. Torven hade redan expanderat kraftigt på 80 talet och Uppsala Energis byggde en brikettfabrik i Sveg vars produkt fördes med tåg i containrar till Uppsala. Även på andra håll i Sverige fick torv som bränsle en renessens bland med hjälp av ett särskilt torvstöd för nybyggnad av energianläggningar för torveldning.

Det Olle Uddgren nu ville var att gå vidare med den artificiella avvattningstekniken. Torvproduktionen hade alltid haft den nackdelen att all produktion fick ske på sommaren så avvattningen kunde ske med solenergi på fälten.  I Sösdala fanns en teknik som utvecklats på KTH och senare på Lund och som realiserats i en komplett fabrik i skalan 1/10. Tekniken kallades våtkolning. En fullstor fabrik på 125 000 ton presenterades i rapporten Våtkolning av Torv av Sven Erik Hägglund redovisad i Teknisk Tidskrift 1960. Olle Uddgren skriver att man var världsledande i tekniken och den var demonstrerad såväl teoretiskt som i praktiken. Man ansåg sig löst problemet att ekonomiskt avvattna torv utan hjälp av solen. Men 1964 hade dock  all vidare forskning av tekniken lagts ned då oljan översvämmade Sverige.

Skördeteknik
Olle Uddgren med kollegor i Sösdala vidareutvecklade tekniken med storskalig torvproduktion i systemet Peco. Torven frässkördades på fälten och stora maskiner byggde upp långa stackar som sedan under säsongen tömdes med hjälp av en smalspårig järnväg som gick in till brikettfabriken. Den användes också i stor skala  på  Irland där torven var basen för den inhemska energiförsörjningen där man istället för briketter direkt producerade el i kondenskraftverk som man byggt vid de stora mossarna. Konstruktionsritningarna för skördemaskinerna fick Sovjetunionen att beställa 137 skördemaskiner som alla tillverkades i Sverige.

I 80 talets renessens för torv i Sverige och Finland fick dock den så kallad Haku tekniken fäste. Ett flexibelt system som byggdes upp kring användning av stora jordbrukstraktorer som dragmaskiner för olika utrustningar varigenom dessa traktorer fick många drifttimmar till fördel för det lokala jordbruket. Torven säsongslagrades där istället  i stora stackar på fast mark som kunde tömmas med lastbils ekipage.

Olle Uddgren och Hans Hessner leder allsång hos Svebio.
Olle Uddgren och Hans Hessner leder allsången på en av många Svebio konferenser.

Olle Uddgren närvarade också flitigt på Svebios många konferenser och studieresor. Han blev senare också hedersmedlem i föreningen här på bild tillsammans med Hans Hessner också hedersmedlem  då han leder allsången på en av många Svebio konferenser. Olle hade u en bakgrund från KTH och kunde med bravur framföra många av teknologsångerna.

@Lennart Ljungblom /novator.se/2017-01-28

 

Skog till bioraffinaderi studeras i förstudie av Rise

Förstudie ska undersöka hur bioraffinaderi i storformat kan realisera bioekonomin

Förstudien Flaggskepp Bioraffinaderi ska utreda förutsättningar för att realisera bioekonomi  genom att skapa ett fullskaligt bioraffinaderi som, från hållbar skogsråvara, framställer ett flertal olika produkter vilka ersätter oljebaserade produkter. Processum leder den förstudie som stöds av 13 företag representerande skogsägare liksom skogs-, kemi- och detaljhandelsföretag.

Förstudien avser att identifiera, beskriva och utvärdera en anläggning med en optimal sammansättning av processer och produkter.

Förutom produktion av en miljon ton textilcellulosa är avsikten att ett bioraffinaderi även ska kunna producera ytterligare produkter, exempelvis proteinprodukter, gröna kemikalier, biodrivmedel, lignosulfonat och biogas.

Genom att använda etablerad teknik och innovationer som är nära kommersiella genomföranden, finns möjlighet att tillverka ytterligare produkter. En förutsättning är att tillverkningen ska vara energimässigt självförsörjande och ha högt resursutnyttjande.

– Vi ska i en förstudie utreda förutsättningarna för att skapa det storskaliga bioraffinaderi som krävs för att, till konkurrenskraftiga kostnader, ersätta oljebaserade produkter, säger Magnus Hallberg, vd för Processum.

– Under flera år har vi, tillsammans med klustermedlemmar och andra aktörer, utvecklat bioraffinaderiprocesser och produkter. Flera av dem är nu redo för industriell uppskalning. Det krävs en storskalighet för att produkterna ska vara lönsamma och för att råvaran ska nyttjas så högvärdigt som möjligt.

– För att ha en chans att realisera ett projekt som detta är det nödvändigt med en bred satsning, betonar Lars Winter, vice ordförande i Processum. För att nå framgång krävs såväl tekniskt kunnande liksom marknadskunnande, vilket deltagarna i förstudien bidrar med. Styrkan är att parterna i förstudien representerar hela värdekedjan från skog till produkter, dessutom på den globala marknaden.

Förstudien finansieras till hälften av Länsstyrelsen Västernorrland och till hälften av deltagarna i förstudien. Den leds av Processum och kommer att utföras av det internationella konsultföretaget Pöyry tillsammans med parterna.

RISE övergripande uppdrag är att i samverkan med akademi, näringsliv och samhälle, bidra till hållbar tillväxt och stärkt konkurrenskraft för svenska företag. RISE driver utvecklingen av en stark, svensk institutssektor. Sedan sommaren 2016, då de tidigare institutskoncernerna Innventia, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut och Swedish ICT gick samman, är RISE Sveriges största forskningsinstitut med cirka 2 200 anställda. RISE äger också 43 procent av institutskoncernen Swerea.

Läs mer på www.ri.se/utveckling-av-rise

Fjärde rekordmånaden i rad för HVO-biodiesel

​Fjärde rekordmånaden i rad för HVO-biodiesel

November 2016 blev fjärde rekordmånaden i rad för HVO-biodiesel, skriver Svebio som sammanställt aktuell statistik.  Försäljningen ökade för HVO både som inblandning i fossil diesel och såld som ren 100-procentig (HV100) biodiesel. Aldrig tidigare har det sålts så mycket HVO under en enskild månad i Sverige. Jämfört med föregående månad är ökningen 15 procent för HVO100. För första gången säljs det nu mer HVO100 än all rapsdiesel tillsammans.

Etanol som E85 och ED95 uppvisar en stark nedgång jämfört med föregående månad med minus 26 procent där troligen E85 står för större delen av tillbakagången. De andra biodrivmedlen FAME (rapsdiesel) och biogas visar inga signifikanta skillnader. Det visar Svebios analys av SCB:s statistik över drivmedelsanvändningen för fordonsdrift för november.

Trenden under 2016 är att HVO blir ett alltmer dominerande biodrivmedel och att höginblandad etanol är på fortsatt låga historiska nivåer.

– Det är tydligt att skattebefrielsen kraftigt gynnar HVO medan skatt på både rapsdiesel och etanol orsakar fortsatta problem Vi är glada för utvecklingen inom HVO men samtidigt är det angeläget att så snart som möjligt komma till en situation där alla biodrivmedel beskattas lika. Att biodrivmedel från grödor missgynnas leder till onödigt hög användning av fossil bensin och diesel och utsläpp av fossil koldioxid, säger Gustav Melin.

HVO är ett hydrerat biobränsle med en kemisk sammansättning lika med traditionell diesel som gör det lätt att blanda eller ersätta. HVO produceras av olika fetter och oljor till exempel restprodukter från skogs- och fiskindustrin.  Stora leverantörer är Preem och Neste.

novator.se/2016-01-19/Lennart Ljungblom

Ny Rapport: Ökad mångfald i Estlands skogar med FSC certifiering

/novator.se-2017-01-17/  En studie från Svenska FSC visar hur FSC-certifieringen bidrar till biologisk mångfald i Estlands skogar. De viktigaste bidragen gäller att fler levande och döda träd lämnas vid avverkning, blandskog främjas, och att ädla lövträd, död ved och sumpskogar bevaras. Utifrån vetenskaplig litteratur har kraven i FSC:s regelverk jämförts med de krav som finns i estländsk lagstiftning gällande biologisk mångfald.

Skogsbruk är en viktig näring i Estland och hälften av Estlands skogar är FSC-certifierade, idag över 1.3 miljoner hektar. FSC:s regelverk är ett komplement till lagstiftningen och andra statliga naturvårdsåtgärder. FSC leder bland annat till att nyckelbiotoper större än 7 hektar bevaras, utöver de övriga nyckelbiotoper som lagen skyddar, och att odikade sumpskogar inte dikas. Nyckelbiotoper är viktiga för att bevara arter som inte kan överleva i den brukade skogen, medan odikade sumpskogar utgör viktiga livsmiljöer för många skogslevande arter.

Där skogen brukas lämnas en större mängd levande och döda träd i FSC-certifierad skog än vad lagen kräver. Det gynnar flera rödlistade arter och bidrar till en större trädslagsvariation, fler sparade träd i avverkade områden, och en större andel lövträd i skogar.

Vid bedömningen av vilken inverkan FSC bör man tänka på att biologisk mångfald endast är en av de tre pelarna i FSC, tillsammans med social hänsyn och ekonomisk bärkraft. Därmed fungerar FSC-certifiering som ett komplement till andra bevarandemetoder.

Läs hela rapporten.

Forest Stewardship Council, FSC, är en oberoende, internationell, medlemsorganisation som arbetar med certifiering av skogsbruk och skogsprodukter. Systemet är globalt, marknadsdrivet och tredjepartskontrollerat.
Reglerna slår vakt om skogens uthålliga produktionsförmåga, rika växt-och djurliv och sociala värden. Intressenter från företag, miljöorganisationer och sociala organisationer utvecklar tillsammans reglerna, med lika röststyrka. Svenska FSC förvaltar FSC:s märke på den svenska marknaden.

novator.se/Lennart Ljungblom/2017-01-17/http://www.novator.se

Miljökrav försenar utbyggnaden av sågen i Gällö

Miljökrav försenar Gällö timbers projekt att bygga ut sågen för 80 miljoner kronor.

2017-01-14/Novator.se/ Nu ålägger länsstyrelsen i Jämtland företaget att inkomma med en ansökan om miljöprövning eftersom den nya pannan som skall ersätta två äldre är av ny teknik och betydligt större.

–  Nu följer vi deras åläggande och ansöker om ett ändringstillstånd. En konsekvens är att det senarelägger projektet, på grund av handläggningstiden hos miljöprövningsdelegationen i Västernorrland. Det handlar om upp till ett år, beroende på handläggningstid”, säger Urban Wiklund vd på Gällö Timber  till Dagens Industri.

Bolaget hävdade å sin sida att det borde räcka med en anmälan till länsstyrelsen om en förändring inom det nuvarande tillståndet.

Det var i somras som Gällö  Timber som är samägt av SCA och Person Invest meddelade sitt investeringsbeslut i ökad torkkapacitet och i en ny panna. Investeringen skulle också innebära en produktionsökning vid sågverket som ligger i Bräcke kommun i Jämtland. Genom investeringen upphör transporterna av virke till Stugun för torkning.

– Genom satsningen ökar vi nu från en årsproduktion på drygt 300 000 kubikmeter till 350 000. Det här innebär att vi ökar vår konkurrenskraft och att våra ägare tror på oss och på vår fortsatta utveckling kommenterade Urban Wiklund vid tillfället.

Investeringen omfattar en ny panna, som kommer att ta hand om sågverkets restprodukter och producera den energi som behövs för sågverkets verksamhet, och en TC-tork av samma slag som redan finns på SCAs sågverk i Bollsta och Tunadal. Med den nya torken kan hela sågverkets produktion torkas på plats. Torken och resten av sågverket har kapacitet för en betydande produktionsökning.

Idag fraktas cirka 50 000 kubikmeter sågat virke från Gällö Timber till Stugun för torkning. En betydande del av detta virke vidareförädlas i Stugun genom bland annat hyvling och målning.

– Förändringen i Stugun berör ett par medarbetare, men några uppsägningar är inte aktuella i dagsläget, berättade då Urban Wiklund. SCAs verksamhet för vidareförädling i Stugun har växt och är idag Jämtlands största anläggning för träförädling. Vi är största leverantör och förädlingen i Stugun tillhör Gällö Timbers största kunder. Tillsammans sysselsätter vi mer än 170 anställda i produktionen och långt fler i virkesanskaffning och skogsbruk.

Beslutet om investeringen fattades av Gällö Timbers ägare, SCA och Persson Invest.

– Vi är också mycket nöjda med utvecklingen i Gällö, säger Björn Rentzhog, vd i Persson Invest. Vi har successivt genomfört investeringar som bäddar för en fortsatt positiv utveckling.

2017-01-14/Novator.se/Lennart Ljungblom